Roadtripp to GREAT ocean road & surfing, WOHOOOO!!!

Mamma och pappa hade hyrt bil och på onsdag eftermiddag åkte vi iväg på en roadtripp längs med The Great Ocean road, en av Victorias vackraste och mest imponerande natursevärdheter. Det är en 243 kilometer lång kustväg, som sträcker sig västerut från Torguay, en stad strax utanför Melbourne, fram till Warrnambool.

Den byggdes ursprungligen för att erbjuda jobb åt soldaterna som kom tillbaka från kriget och för att hedra minnet av dem som dog under Första världskriget.
Vyerna längs med den lummiga regnskogen är otroliga med målerisk utsikt högt över turkosblått hav. På vissa områden ser man ärren av de skogsbränder som drabbade Victoria så hårt i fjol då över 45 000 hektar brann upp.
Den första natten stannade vi i Lorne, en söt turistby med många caféer och restauranger. Vi tog in på ett trevligt motell med utsikt över beachen men vädret var dessvärre kallt och mulet.


Dag två fortsatte förbi pittoreska byar och lantgårdar med frodiga åkrar där lamm och kossor betade fridfullt. The Otway National Park ligger alldeles vid sydspetsen med stora regsskogsparker och vattenfall.
En bit därifrån börjar The Great Ocean roads absoluta höjdpunkt, The Twelve Apostles, en samling kalkstensbumlingar som ligger längs en kustremsa utanför Port Campbell National Park. Apostlarna var en gång i tiden en del av kustklipporna men bröts loss på grund av vatten- och vinderosion. Man kan väl förstå det då man hör de mäktiga vågorna dåna mot klipporna.


För den som avskyr charterbeachar med tusentals skräniga tursiter som skräpar ner och ligger som sardiner i plåtburkar är de kilometerlånga beacharna längre fram vid Petersborough rena rama paradiset. Men tro inte att du kan kissa fritt i närmaste hörn. Nej, även om byn bara har 200 invånare så finns det garanterat någon turist som spanar in din stjärt från någon av de fantastiska utsiktsplatserna som finns högt uppe på klipporna.





Höjdpunkten under resan var ändå surfandet. Jag ÄLSKAR att surfa. Jag är så glad att jag lyckades övertala pappa om att vi skulle stanna lite längre i Apollo Bay på vägen tillbaka. Beachen var underbar, vädret perfekt och efter någon timmes paddlande och plumsande lyckades jag ändå tämja min bräda och glida på några fina vågor. Efteråt var jag helt slut och hade ett tjockt lager salt på huden men var ett enda stort leende.
På vägen till Torquay stannade vi på ett zoo där vi fick gå in i kengurunas inhägnad och mata dem. Wallabyna (de små) var sötast men också skyggast men de större kenguruna var roligare. De var så snåla att de trängdes för att komma fram och slickade i sig allt jag hade i min utsträckta hand.


Det hann bli mörkt innan vi hann till Geelong och hittade logi. Vi var dödshungriga då vi äntligen fick i oss lite thaimat. På morgonen åkte vi tillbaka en bit till Torquai och fantastiska Bells beach och jag surfade igen. Nu gick det mycket bättre och jag är så surfbiten att jag inte alls har lust att gå till uni nästa vecka...